Hunden jag hade innan Yrla var en schäfer som hette Hampus och han var från början foderhund från Hundskolan i Sollefteå. Hampus fick somna in i början av 2001 pga sjukdom och tanken då var att skaffa valp igen framåt hösten.
Men så råkade jag ringa kennel Nering den 1 mars 2001 och samma natt hade det fötts en kull valpar efter Quartz dei Templari och Nerings Ossi. Två veckor efter hälsade jag på och tingade Yrla.

I slutet av april kom hon hem. Till skillnad från Spexa har ju Yrla så gott som inget syndaregister. Hon var faktiskt en rätt så exemplarisk valp. Lätt att ensamhetsträna och dom saker hon fördärvade var extremt få.
Sommaren 2001 gick vi kursen Kontakt & kommunikation ute hos Maud Grönberger på Herdeskolan i Häckeberga. Ett lite annorlunda alternativ till valpkurs där vi fick lära oss mycket om att kommunicera med hunden via kroppsspråk, vi fick en introduktion i klicker och valparna fick även göra ett vallningstest på får i fålla. Väldigt intressant och jag har kvar detta Yrlas första möte med får på film:)

Yrla tränades alltså tidigt med klicker och hon blev snabbt mycket klickerklok. Inlärning är kul tycker Yrla men det är inte lika kul när man efter ett tag inte får godis varje gång...då kan hon vägra. Så Yrla föredrar helt klart spår och uppletande framför ren lydnadsträning och jag har väl mer och mer börjat gå henne till mötes där. Som spårhund är hon allt man kan önska. Hon har nog spårat på dom flesta underlag och med dom flesta störningar man kan tänka sig utan att komma av sig. Mitt tävlingsintresse kom heller inte igång förräns Spexa gjorde sitt intåg här hemma så jag får se hur det bli med Yrlas fortsatta tävlande. Nåt kanske vi hittar på;)

Att bada och simma är annars det bästa Yrla vet. Det och att apportera i vatten. Nånstans måste det ha klämt in sig lite retriever och kanske lite säl i hennes gener. Promenerar man i skogen kan man långt innan man ens visst att det finns vattendrag i närheten se på Yrla att så är fallet.

Yrla är en glad och sprallig hund, hon älskar tennisbollar, är en mästerlig sorkjägare och drillades också tidigt i att vara en bra hundmodell. Däremot är hon inte så mycket för kel och närhet och kan mycket missnöjt klampa iväg om man nu skulle råka lägga sig för nära henne eller hemska tanke, nudda vid henne när hon vill ligga själv.
Ska det vara ska det vara när hon själv känner för det.

Överlag kan man väl säga att nu på äldre dar tycker Yrla att hon får göra preciiiiis som hon vill;)