Hejdå älskade, älskade Spexa…

Onsdagen den 3 oktober började som vanligt. Vi gick promenad runt kyrkogården i regnet vilket var skönt då vi hade lä där vi gick i allén. Minns att jag tänkte att det var skönt att Spexa piggnat till efter värmeböljan och att hon senaste veckorna haft mera energi för att leka, träna och promenera. 😍 

Några timmar senare märker jag att hon är lite annorlunda. Märker att vänster bakben stundtals inte hänger med helt och hållet. Börjar inse att det kanske är dags för henne att lämna oss ändå. 😰
Tar en kort kvällskiss med dom en och en. På morgonen är situationen densamma och Spexa är inte helt sig själv. Då tar jag beslutet och bokar en tid för avlivning på Evidensia i Staffanstorp kl 11.00. Jag har hört gott om dom men inte varit där med någon hund. Tror det är en fördel att Spexa inte varit där heller då hon inte gillar veterinärbesök och kan tycka vissa människor är lite läskiga. Så efter snabb frukost åker vi till Katrinetorp. 
Går kortkorta små promenader nära bilen, myser lite och hundarna får leta godis i gräset. Ser även då hur Spexas vänstra ögonbryn rycker okontrollerat då och då. Så något galet är det, kanske en liten hjärnblödning eller liknande vilket veterinären senare också tyckte var möjligt. Vi plockar upp min mamma på vägen dit.

Väl framme har Spexa skönt nog inga förväntningar alls utan går med mig ganska så lugnt. ❤ Vi får komma in i ett rum på kliniken och Spexa får lägga sig på en mjuk madrass på golvet. Jag sitter på golvet med henne och hon får smutta på en tub med baconost.
Veterinären kommer in och ger henne lugnande i nackskinnet. Spexa smuttar ost och märker det knappt vilket känns väldigt bra för oss alla. Efter ca 12-15 minuter så har hon i stort sett somnat, ätandes ost så länge hon kunde.
Veterinären kommer in och sätter en kanyl i frambenet och ger avlivningsvätska. Ganska snart är allt över. 💔 😢
Mitt i allt känns det ändå bra att det var så lugnt och bra för Spexa, det är en stor tröst.

Jag hämtar Himla som får komma in och kolla. Hon nosar lite kort på Spexa ett par gånger och verkar sedan klar med det.
Jag ville låta henne göra det för att kanske underlätta, har i minnet hur Spexa letade efter Yrla då för fem år sedan.
Vi sitter hos Spexa en stund till, jag pussar på henne och säger hejdå… 😢

Spexa blev 12 år, 4 månader och 13 dagar och jag har känt henne sedan den allra första dagen då jag hade väntat 1,5 år på att just den kullen skulle komma till världen. Visste i förväg att hon skulle kallas just Spexa och det kom att passa henne bra.
Glad, småknasig, nyfiken och påhittig som hon var. 
Valde även stamtavlenamn som var Carisma(Smedjan Carisma) och det var verkligen något hon hade. 😍
Saknaden är gigantisk…särskilt som Spexa oftast var där jag var. ❤

Sov gott älskade, älskade Spexa. Är så tacksam över att ha fått vara din matte. ❤


Himla och Spexa i torsdags förmiddag någon timme innan det var dags att säga adjö…

6 svar på ”Hejdå älskade, älskade Spexa…”

  1. Så underbart fint du skriver om era sista timmar. Att dom får somna in lugna och trygga känns gott i hjärtat även om hjärtat går i tusen bitar. Spring fritt nu fina Spexa och spexa loss däruppe bland molnen. Stor kram <3

  2. Vilket fint avslut det blev. Och va bra att Himla oxå fick säga hejdå. Det är både på gott och ont att det går så fort när dom väl börjar bli dåliga. Och ni fick många år och fina minnen tillsammans.En stor kram till dig och Himla ❤❤❤

  3. Åh Jessica, vad jag känner med dig. <3 Har inte varit här sen Iver lämnade mig och tårarna rinner för er. Du beskriver det väldigt fint och att ni fick ett vackert lugnt slut tillsammans. Så fint att Himla fick komma in, för visst sörjer även dom. Det märkte jag så tydligt på Iver när min dvärgpinscher Makke lämnade oss för tre år sen. Det är en tröst när vi känner att vi orkar fatta det rätta beslutet för dom och att vi finns där som deras trygghet i sista stunden. Saknade finns länge kvar och det blir en omställning när dom inte är vid vår sida som vi är vana. Kram

  4. Ja det har varit tufft. Lättad över att slutet blev så lugnt, fick lite tröst i det. Kram! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *